liinafliickan

Här kommer en liten text om ridningen och jag, från hela början till nu och lite om framtiden.


Att rida hade aldrig varit min dröm innan jag började med det. Man hör ju andra som har en dröm, deras högsta dröm är att börja rida, men de får inte. Så var det inte för mig. Jag hade faktiskt inte sagt att jag ville börja rida tror jag. Som fyraåring ville jag bara leka, och verkligen vara ett barn. Jag hade inte en enda tanke på att börja rida. Men så blev det, när jag bara var fyra år. Mamma hade eller har några vänner, Anna och Jocke i Mariestad. De hade flera hästar och jag hade alltid tyckt att de var vackra och underbara djur. Och helt plötsligt satt jag på en brun rygg högt ovanför marken och höll mig krampaktigt i manen med mina båda, små händer. Mina korta ben nådde ingenstans och jag hade ingen sadel eller träns, bara grimma i en hage med mamma och Anna på varsin sida. Ett leende som var ändå upp till öronen, och det finns fortfarande kvar när jag rider. Efter den gången red jag bara mer och mer hos dem. I två hela år tror jag det var. När jag var ungefär sex-sju år köpte de en shetlandsponny, Simson, en svart och nästan vanvårdad. Han hade haft fång och hade ont i fötterna, han hade stått i en grisstia eller vad det nu heter, när Jocke hittat honom. Tror det var så? Man visste inte vad han hade för bakgrund eller när han var född. Men han kom i alla fall också till Mariestad och jag red honom lite då och då, vad jag kommer ihåg så var det inte så många gånger. Sen frågade de om vi inte skulle ha en häst till mig. Mamma sa ja och så var vi hästägare. Vi fick honom, och efter ett tag stod han henna hos oss. Jag kommer mest ihåg tre starka minnen av Simson. Han var väldigt bra i fötterna då. Och vi har en ganska lång backe här där vi bor. Jag minns när vi galopperade i den. Jag satt och skrattade och smackade på ännu mer, shit vad kul det var! Det var också på honom som jag lärde mig stanna en häst, gå fram, gå åt sidan, trava, galoppera, rida lätt. Ett annat minne är när jag skulle sitta upp på honom, vi stod på en kulle, sadelgjorden hade jag antagligen inte spänt så bra, jag var ju inte så stark då. Så när jag skulle sitta upp låg jag istället under hans mage. HAHA! Det sista minnet är när vi hade sett en älg i skogen, Simson blev galen och skenade hemåt. Pappa som var med mig på cykel fick trampa på som en idiot för att komma fram till oss. Som tur var saktade Simpa ner och jag ramlade faktiskt inte av honom.

Efter några år ville mamma också ha en häst. Så år 2002 köpte vi Tinna. Hon var en islandshäst och var även hon svart. Mamma red henne mycket och ibland även jag. Men jag höll mig till Simson än. Som tyvärr blev halt igen och jag kunde inte rida mer på honom. År 2005 den 10:e maj fick Tinna ett föl, Rindill. Han var skäck och super gullig. Jag gjorde som jag sett islänningar göra med nyfödda föl på tv. De brukade gnugga sina fingrar nästan överallt på fölets kropp. Det var för att fölet alltid skulle tillhöra den människan som gjort det. Så det gjorde jag. Han växte och helt plötsligt var han ett år och skulle skickas iväg till en flock hingstar/valacker. Där skulle han få bo i mer än ett år och “busa av sig” innan vi fick hem honom igen. Under den tiden när han var där hade jag hunnit fylla nio, snart tio år. Då köpte vi en annan häst, Cayenne. Som blev min egen häst år 2005. Hon var ett russ från Lerum. Emma och Hanna hette tjejerna som ägde henne. Emma blev jätte ledsen när vi sa att vi ville köpa henne.. Men så blev det. Under den tiden lite före vi köpte henne och när vi hade henne gick jag på ridskola i Skövde. Där vet jag föresten att jag har sett Lisa och Sofie i klassen en gång, xd. Aa, i alla fall. Cayenne ville inte ha mig på ryggen, jag vet inte vad det var med den tjejen. En hopplektion kommer jag ihåg att jag ramlade av fem gånger på mindre än en halvtimme. Man kan väl räkna med att jag ramlade av typ 30 gånger från den hästen, xd. Henne red jag i två år, innan vi beslöt oss för att sälja henne. Hon såldes till Grästorp, till en ung flicka som hade en kunnig mamma så det skulle nog gå bra. Samma år, som var 2007, köpte vi en annan häst till mamma. Tinna var triangelmärkt och det betyder att hon inte fick tävlas. Vi letade ett tag, efter en liten femgångare. Kollade på några hästar, men hittade inte den . Men så, en dag åkte jag, mamma och martina till skara, till Jenny Calander. Hon hade några hästar vi skulle provrida. Jag gillade mest en skäck som jag ville att vi skulle köpa, men mamma var såklart fast för den där stora fyrgångaren Teitur som jag inte gillade alls. Vi skulle ju ha en liten femgångare, men det blev en stor fyrgångare istället. Så vi köpte Teitur. Året var 2007. Nu hade vi gamla lilla Simson, Rindill, Tinna och Teitur. Mamma red Teitur, jag red Tinna. Men så småningom började jag försiktigt rida Teitur lite. Han var ju inte helt hopplös! Inte alls! Jag tog över honom mer och mer, medan vi också började rida in Rindill. Han var super duktig hela tiden. År 2008 gjorde mamma och jag ett svårt beslut om att sälja Tinna, hon åkte iväg och har det jättebra idag. Har fått ett föl till och ska ha ännu ett. Nu hade vi bara tre hästar, Teitur, Simson och Rindill. Jag och mamma turades om att rida Teitur och det var för det mesta bara jag som red Rindill. År 2009 köpte vi ännu en häst, en hingst, 2 år gammal. Mestur hette han. Nu idag har vi alla de fyra hästarna kvar. Teitur rider både jag ock mamma, och tävlar. Rindill har varit på träning hos Emma Wahlstedt och rids mycket nu med, har precis varit på sin första tävling. Mestur börjar vi sätta igång nu, longerar, med och utan sadel och så. Snart ska vi väl börja rida in honom. Om ett år eller så. Simson går här, som en lek farbror. Han är säkert över 20 år nu, men han trivs.

Jag själv som ryttare åker på olika kurser lite då och då, på festivaler, småtävlingar och sånt. Skulle bra gärna vilja rida för Hinni, Heimir, Johanna! Mitt mål med ridningen är att komma till SM. Med Rindill och Teitur. Och flera andra kanske? Skulle vara kul att bli lite “känd” i islandshästvärlden så att kanske andra kan låta mig tävla deras hästar. Och sen har jag ju en liten dröm om att utbilda mig till ridinstruktör eller något liknande på Strömsholm och sen bo på en stor gård med massa hästar. Men jag vet inte hur det blir med det. Ridningen och hästarna betyder allt för mig. Jag tror ingen fattar hur mycket den betyder för mig egentligen. Jag är så glad att jag fick möjligheten att böja rida, skaffa häst. Utan ridningen hade jag bara varit en vanlig Lina.